Nu går det sakta framåt härhemma...

 

Fast den där coronan härjar i världen och även på Åland, nu är det ca 30 som har smittats sedan våren här. Så mycket är det väl inte. Men! nu är det Mariehamns fotbollslag som några har blivit smittade och då vet man aldrig hur många det slutar med?

Gillar inte fotboll, bara elände med det och nu blir det ännu värre misstänker jag.

Vi håller oss mest hemma utom när vi spelar boule men det är ju samma försiktiga gäng som spelar. Det vill man inte sluta med, bra att röra på sig och träffa andra.

Men rör på oss gör vi nog ändå. Nu hade vi ut ett nät för en vecka sedan och det blev mycket fisk.

Det blev 12 sikar, 5 gösar och 16 abborrar. Tog några timmar att ta vara på det, ändå gav jag bort lite för jag mäktade inte med att fileea allt och så vill jag fiska mer. Vi kan ju inte fylla frysen på en omgång.

Nu idag har vi varit ut med nätet igen. Så i morgon vet vi vad som simmat i det denna gång. I natt smällde det till och blev kallt, flera minusgrader och det låg is på viken. Men så började det regna och tempen steg så nu är det grått och vått igen.

Så hade vi möbler som vi ville bli av med och Caspers sambo hjälpte till att sätta ut på köp och sälj, så två grejer blev vi av med snabbt.

Det här bordet i björk försvann snabbt, en känd designare köpte det så det kommer i bra händer.

Även det här blombordet från 50-60 talet försvann, där blev det budgivning till och med! Det kommer också i goda händer för det skulle oljas upp och så var det en blomälskande kvinna som behövde det till sina blommor som skall in till vintern. Nu får vi se om dom andra grejerna också försvinner.

Så håller mannen på med att fånga råttor som brukar dansa runt på vinden. Man hör när dom springer på takskivorna. Men nu är det lite tystare.

Dom här var elvan och tolvan...

Tretton och fjorton. 

Men så har vi fått sammanlagt 17 stycken. Dom som fastnar i fällorna på vinden är husmusen. En fick vi ute i en fälla och det var en sork. Det känner man igen på att den har så kort svans. Det är dom Ville sitter och spanar på längs åkerdiket på dagarna.

Så hade jag ett återbesök hos hudläkaren i måndags, han ville se om mina solkeratoser hade försvunnit. Det hade dom inte. Så nu skulle han till att frysa bort dem. Sade till honom att det gjorde dom för 2,5 år sedan och blev stora vätskefyllda blåsor som jag fick dras med över en månad.

Men han var envis och sade - inte blir det några blåsor bara lite rött. Skall tillbaka om 2 månader och då skall han få se på blåsor...

Så nu blir det att kämpa på, kanske bättre med blåsor än att det bildas cancer!

Inte saknar vi sysselsättning...

 Vi får knappt dagarna att räcka till.

Fast boulespelande ser vi till att vi har tid till. Men nästan varje dag får vi gå och riva lite. Så nu har jag dokumenterat vinden i bilder.

Två gamla spinnrockar som skall bäras ner, fast dom håller på faller i bitar. Ingen vill ha såna numer.

En gammal öppen vind med lite bråte kvar.

Detta har varit mitt rum på vinden. Nu har dom flesta tapeter rasat ner, så dom skall vi försöka få till soptippen på måndag. Även plastmattan får komma med då.

Här stod en kakelugn en gång i tiden som värmde upp rummet.

Ett sådant här 'rum' kallas kattvind har jag för mej.

Så andra delen av öppna vinden.

Så vindstrappan ner...

Som ni förstår så finns det att pyssla med innan allt är borta.

Men till sist en gullig bild bland allt bråte.

Mitt barnsbarnbarn Moniz med farmor Pernilla.

Med mycket tjat så fick jag ut mannen...

 att slåss mot ännu mera vass!

När vi röjde upp för några år sedan i skogen där det var fullt med alar, så då kom ett nytt problem, för då tog vassen över. Nu har jag för längesedan tröttnat på att se den. Så idag fick jag han att först äntra lilla pissmyran

Då körde han runt runt med den tills det mesta låg nere. Så efter det bytte han till grävarmonstret...

Den där har gjort mycket bra jobb åt oss när vi har byggt, bra till mycket det gamla åbäket.

Nu kunde han dra upp en rotvälta sen Alfridas tid, när vassen kom bort så kom den fram.

När nästa vår kommer och vassen börjar visa sig igen då skall vi köra med gräsklipparen där och hålla efter. Så nu har gräsmattorna ökat med ganska mycket, tur att vi är två som klipper...

Nu är det slut med husbilande för i år!

 

Nu har vi plockat allt ur husbilen och ställt in den för vintern. Så får vi se hur det blir nästa år med resandet om coronan har lugnat ner sig så man kan komma bort på en längre resa.

När vi var uppe i Österbotten  så kom stormen Aila dit med full kraft.

Vi stod i Kaskö den natten och vi blev omruskade ordentligt i bilen. Vi parkerade så inte nåt träd skulle nå oss och det var bra det. För så här såg det ut bakom bilen när vi vaknade...

Så här såg det ut längs med vägen på väg söderut. Påminde mycket om Alfrida stormen som härjade förra vintern hos oss.

Nu är vi hemma och Lennart har klippt bort dom sista vasstråna som vi retat oss på. Så var vi ut med nätet, det var så vackert på sjön och fiskelyckan blev god.

En 4 kilos laxöring, 3 gösar och 4 abborrar, Helt lagom att ta hand om utan att det tar hela dagen.

Så hade jag några vänner som hade en Mårbacka pelargon som var för stor för dem att ta in den. så dom tänkte kasta den. Jag sade att kasta den åt mitt håll då.

Jag satte in den i uterummet och då började den blomma ännu mer, så vi får se om jag kan få den att övervintra. Skall försöka...

Nu är vi på språng...

 

Här åker vi med Alfågeln till Torsholma sedan kör vi till Åva och där åker vi med Viggen till Fastlandet.

Så kör vi upp till Nystad där vi far runt och kollar staden och äter en burgare på Bistro Bay innan vi tar oss ut till skärgården och en camping där vi är för oss själva, Nu är det ingen trängsel på campingarna.

Följande dag farvi först in till Björneborg, strosar runt på torget, dricker kaffe med nygräddad munk. För är man i Finland äter man mycket munkar.

Så kör vi ut till Mäntyluoto, en hamnstad som man hört om sen barnsben. Vackert var det där och vädret var toppen. Så tog vi oss till en camping 'Siikaranta' i närheten som var toppen, stod riktigt nära havet.

Där var det två husbilar till förutom oss och så fick vi se en fin solnedgång.

Så nästa dag kör vi till Sastmola, där vi gick på en kyrkogård och sökte några gravar om det kunde finnas nån från flickornas förfäder, På en samling krigsgravar hittade jag nog någon som kan vara bröder till deras farfar som stupade i kriget. Skall försöka luska vidare så småningom.

Så vidare till Närpes och kollade in deras 150 stycken kyrkstallar, dom äldsta från 1700 talet.

Så fortsatte vi till Vasa och ut mot Replot och över den fina bron.

Vi körde till Södra Vallgrund som jag läst om att dit kom döttrarnas förfäder som var Valloner och slog sig ner. Där drack vi kaffe och sedan åkte vi tillbaka och mot Malax och till Åminne där vi stod senaste natt.

Nu står vi i Kaskö och nu börjar stormen öka på sig här. Dom lovade att klockan 17.00 skulle den börja och det känner vi verkligen av. Det ruskar som bara den i bilen.

Så det kommer att vina runt bilen i natt...

Finns det nytt att skriva om?

Inte mycket...

 Lite bilder från rivningen kan jag bjuda på.

 Herre min je, vad lister det finns, tak-golvlister i massor. Dom kastar vi ut genom det öppna fönstret och sågar dom i lämpliga längder som vi kan elda i köksspisen.

 Vad denna man sliter och även svär ibland, eller ofta för han som byggde om huset gillade verkligen att spika. Vi kan konstatera att det är väl byggt och även noggrant målat i alla skåp och garderober.

Vi har fått fram stockväggarna från när det byggdes upp 1912. Dom kommer jag att elda upp med stor andakt.

Så kommer det fram lite gamla tapeter. Det får mej att tänka på tv programmet 'Det sitter i väggarna' som jag gillar. Det sitter nog mycket i dom här väggarna också.

Så på kvällarna eldar jag upp byggrens i kaminen i uterummet, nu undrar jag vad det var för gubbe som visade sig i elden ikväll?

Snart kanske det händer lite mer, för på söndag åker vi i väg med husbilen till Finland på en så kallad 'ruskaresa' och kollar alla träd som byter till höstfärgerna. En sväng upp till Vasa längs med kusten och tittar in till städerna längs kusten.

Vi river och river...

För nu har jag bestämt att det gamla huset skall bort. När det blåser så ramlar det ner saker som sitter löst. Huset är byggt 1912 Men 1969 rev min pappa bort inredningen och byggde om i modernare tappning. Så nu river vi det som byggdes upp 1969 och jäklar vad mannen som hette Huldin har byggt noggrant och massor med spikar har han slagit in. Det märker vi nu!

Nu har Lennart slitit hårt med att få bort alla innerdörrar och karmar. Nu har vi kört dem till Emmaus. Och i morgon skall vi in med ett lass möbler som har stått därinne.

Även tre uppsättningar av sådana här garderobsdörrar har han fått bort. Tror nästan det är jobbigare att riva än att bygga.

Så bland det viktigaste just nu, är ju mitt barnsbarnsbarn Moniz. Som jag har fått träffat och umgåtts med nu. 

Så idag var vi på födelsedagskaffe till Arvid som blivit 24 år! Bredvid honom kusinen Conrad som är 25 år.

Här är mamma Zandra, pappa Casper och farbror Conrad. Casper har skadat sitt öga, han ser inget med det. Högg ved och en kvist snärtade till ögat på honom. Nu väntar han på operation och bland annat ny lins och hornhinna. Ingen kan lova att han får full syn tillbaka men kanske lite får vi hoppas. Han kommer att bli sjukskriven 1 år efter operationen så nu får han verkligen få njuta av papparollen länge. Så det är ju nåt positivt i allt elände.