Snart är det dags...

att lämna holmen för en resa söderut.

Vi tillbringar natten i Upplands Väsby innan vi tar oss till flyget som går 10 tiden finsk tid i morgon.

Det är med spänning och fasa att komma till hotellet vi bokat in oss på. Vi tog ett som låg centralt och hade lediga rum. Nu efteråt har vi googlat på det och det skall vara rent bedrövligt att bo där.
När man läst kommentarer om hotellet.

Frukosten skall vara bedrövlig, för i Italien äter dom knappt nån frukost.  Vi får ta det som en utmaning. Nåja tre nätter skall vi väl överleva...

Tror nog att jag kommer att höra av mej om vi hittar nån kontakt att koppla in oss på.
För vi tar med oss plattan, laptopen och så Lennarts telefon som han också kan komma in på nätet med. För utan dom kan man inte överleva.

Jag ser framemot att få sätta mej till dukat bord alla dagar. Största problemet är väl bara vad vi skall äta. Och inte för mycket heller.

Nu hoppas jag det går bra för Casandra och Tommy att sköta om Sigge här hemma. Så får dom elda i pannan och bada bastu hur mycket dom vill.

Jämna plågor!

Skall det tydligen vara. Smärtfri skall jag inte få bli. Jo nästan ett år...

För det var vid nyåret som jag började känna att allt inte stod rätt till i min fot. Men man hoppas ju att de är nåt som går över. Men icke heller, här har det smugit sig på i sakta mak.
Värst blev det när jag trodde jag skulle kunna plocka alla svampar och bär i skogen.

Då tog det stopp!

 Har levt på hoppet att det skall bli bättre men nu gick det inte längre. När vi var till Värmland och vi besökte vissa schoppingcenter (läs typ Biltema) kände jag att hur i herrans namn skall jag klara Milano i helgen??

 Därför satte jag mej på hälsocentralen med stickningen i högsta hugg. Fick vänta 1,5 h innan jag kom in till en läkare. Då frågar han mej vad tror du det är?  Det har jag väntat att du skall förklara för mej svarade jag, tänkte inte ge honom några ledtrådar.

Då började han känna och klämma och till slut sade han du har problem med dina leder eller hur.
Klart han luskat i min journal före.
Det slutade med att han gav mig en kortisonspruta i foten så jag skulle klara Milano i helgen och så fick jag nya värkmediciner som skall vara skonsammare för magen.

Nu äter jag dom ett tag för det är inflammatoriska och hoppas det skulle räcka med det. För jag vill inte ha tillbaka mitt magsår.

Nu känns det en aning bättre och så hoppas jag att allt är bra på torsdag morgon när det bär v till Milano. Kanske jag inte slår klackarna i taket där men nästan i alla fall.

Casandra och Tommy skall bo här och sköta om Sigge på det bästa tänkbara sätt.

Så snart mycket snart skall jag börja packa för nästa tripp.
Och jag tänker glo ohämmat på folk för snart sitter jag här hemma hela hösten och vintern igen medans Lennart roar sig med Grace...

Siddubarra...

Nu har jag varit till BILTEMA i Karlstad också !!!

 Vi har varit och besökt kusin Benke och hans Monika i Grums, eller närmare bestämt dom djupa skogarna i Karterud.
Dom har en stuga där så fint vid vattnet så vi hann följa med ut och fiska med.

Lite fisk blev det men några fick simma vidare.

Så har dom en tam and där så fort vi kom ut låg den och skrek på sällskap.

Så hjälpte vi till att dra upp en båt innan vi styrde kosan hemåt. Benke har skaffat sig en riktig liten grålletraktor. Man kan nog säga att den är lite söt.

Även Sigge var med och höll anden sällskap.

 Nu är det bara att börja packa inför nästa tripp..

Ibland är det mindre än ibland...

Att göra!

Just nu känner jag mig lite rastlös, faen ingen mast att måla för den målade jag för fort.
Får väl ställa mej vid spisen och kocka lite mat så vi har några dar framöver...

 Så nu får det bli blomkålssoppa, och sedan kör jag torsk alá hummer. Så måste jag köra lite med dammsugarslangen också.

För nu börja dom där söta husdjuren fälla päls och först ut är Siggeplutten.

Men det gör ingenting. Är så glad att han snusar vidare med mej på våra rundor.

Nu har han haft några pigga dagar där hans status har legat runt 6 även på morgonen. Men vips i morse så var det 20!!! Konstigt att det skall hoppa så, för jag håller ordning på maten hans och nu äter han gärna den här dietmaten han får.

Så är jag också glad att 'min bonde' som arrenderar våra åkrar har börjat odla på ett nytt sätt.

Han har sått klöver och nu skall det vara i klöverträda i två år. Det betyder att han kommer och slår klövern några gånger på sommaren så åkern gödslas på ett naturvänligt sätt. (Som jag med min gräsmatta).  Så nu är åkrarna runt mej så gröna och granna och rådjuren trivs bra där med mycket att äta.

Efter det så kommer han att så säd som då blir ekologiskt odlat. Så nu kommer han inte mer med sin giftspruta och sprutar bort ogräs och kanske mycket annat. Det kändes inte så trevligt när vi har åkern så nära huset. Det här gillas bäst...

Finbesök...

I dag när jag stod ute och målade på masten så hörde jag ett trumpetande nere vid båthuset.
Där stod två tranor men dom flög upp när dom såg mej. Fast sedan cirklade dom över mitt huvud flera gånger. Som tur vad hade jag kameran i fickan så det var bara att sikta och trycka av.

Det är mäktiga fåglar, kanske dom var och sade hejdå till mej. Så återkommer dom dom första dagarna i april nästa år.

Och nu är mast 2 av 3 färdigt målad.  Fast inte på denna bild!

Nu skall jag ta Siggeplutten med mig i skåpbilen och fara och hjälpa Petra att tömma huset i stan.

Några bilder från vår tantridning...

Här hämtar Gunilla och Sofi in sina klädda hästar. Det är ju så med islänningarna att dom har täcket på på sommaren. Men när kylan kommer åker det av. Med andra hästar är det tvärtom.
För att förhindra eksem.

Gimstein ser ut som en riddarhäst

 

Vissa hästar har finare outfit än andra...

 

 

Här är Sofie med Gimstein, Gunilla med Fengur och Christina med Frenja.

 

Här är jag med Mökkvi och Christina med Frenja. Vi är dom två äldsta som rider hos Tove nu. Och dom som är lite invalider, Christina har bytt höftkulan och jag knäled. Men vete katten om vi inte är dom 'piggaste'!

Så till sist bjuder jag på en bild av mej till häst.

Min svarta springare Mökkvi.

 

Bakom ännu en knut..

Står en ny bil!

 Casandra har köpt sig en ny bil och den är så lik min så jag måste köra ut min och ställa den bredvid.
 Vi trodde att färgen var lika, men det är nog lite, lite som skiljer om åt.

Det är Casandras som är mera som en sylfid, min är lite 'kort och knubbig'. Men visst är färgen så gott som lika?

Min är en Chevrolet  och hennes är en Peugot, visst har vi små mysiga bilar att strutta runt i. Fast Casandra skall ha sin bil att pendla med till Örebro där hon skall studera vidare till intensivsköterska på distans i två år.

Så till sist fixade jag vår midag i kväll som blev ryyyysligt mumsig...

Stekt gös i senapsssås och till det kokta rödbetor som jag gratinerade med Chevreost och pinjenötter och över det olivolja och honung. Inte sista gången jag gjorde det...