Hej på Er!

 

Om det finns någon kvar...

Nu är vi hemkomna från vår södernresa och den gick väl någorlunda bra. Det började inte så bra, för när vi skulle ta vår första förmiddags promenad så kom jag inte långt innan jag snavade på en trottoarsten som stack upp. Pang, så låg jag med sönderslagen läpp, skrubbsår på hakan och kinden, det small till i käken men efter nån timme så kändes den bra.

Här flyr man ishalkan och så det första man gör där nere är att rasa omkull. Nåja, efter det så släppte inte Lennart min hand när vi var ute och gick.

Vi hittade till strandpromenadvägen som var så jämn och fin, första gången trodde jag aldrig den skulle ta slut, måste stanna och vila flera gånger, fast sista promenaden där gick i ett huj. Det kändes bra, nu hade jag fått lite ordning på flåset.

Vi bodde i en fin lägenhet på den lugna sidan om huset, med egen gräsmatta och bra uteplats med lagom skugga och när solen kom gick jag in...

En dag tog vi bussen till Puerto Mogan, det var ett äventyr bara den, fullt med folk och full fart. Där var det väl inte så mycket att se, vackert och litet. Så vi promenerade runt och lunchade innan vi tog bussen hem igen. en dryg timme tog den och det gick lugnare på hemvägen.

Här en bild från Mogan. Berg runt om och en playa i mitten där dom soldyrkande låg och pressade.

Det blev mest foton av kaktusar...

av Lennart...

och matbilder...

Nu sitter man hemma igen och tittar ut på den hala vägen som jag inte vågar mej ut på än...

Minus 5 grader och ett lätt snöfall...

 

Så nu packar vi våran resväska och försöker att inte glömma nåt. Ikväll tar vi kvällsfärjan till Grisslehamn, så kör vi en sväng till Casandra och säger hejdå innan vi tar oss till Måby där vi lämnar bilen och tar ett rum och sover där. Vill inte besvära Casandra o Patrik när vi skall upp så tidigt som klockan tre. Dom skall på jobb, och lilla Ebbe till förskolan. Så dom behöver få sina sovtimmar ifred.

Nu skall köket städas upp ordentligt och köksbänk och köksön skall oljas in, det är mannens jobb och mitt är ett evigt plockande...

Kan även berätta att jag fick mitt besök hos hudläkaren igår, där blir man noga genomsökt på hela kroppen. det resulterade i detta

Fyra provbitar av mina solkeratoser på vaderna. Sedan skall jag smörja in händer och underarmar med Zyclara. Först två veckor sedan uppehåll i två veckor, så smörja i två veckor till. Då söker Zyclaran upp keratoserna som gömmer sig under huden. Det här är början på cancer och får dom härja fritt blir det nåt som heter på Morbus borum, typ! Det är andra stadiet, det har jag haft på ena benet, det tog dom bort.

Så när jag kommer ner till solen så blir det att sitta i skuggan och långa byxor och ärmar, så packade jag ner min solhatt, fast jag hatar att ha nåt på huvudet, men nöden har ingen lag.

I morgon väntar Gran Canaria och San Augustin, och där skall jag börja träna upp mina promenad muskler. Skall bli skönt att slippa denna ishalka som vi har nu.

solong...

Fortfarande innesittare...

 Det här ortopedvädret vill inte ge med sig.

Ibland är det blankis och så kommer ett lätt lager pudersnö på det. Nåja jag har broddar på mina galoscher så jag tar mej ut med fågelmaten. Nu har mannen varit sjuk i två veckor, troligtvis covid. Så trött och slut så han stönar när han går fram o åter över köksgolvet. Ingen matlust har han haft men... nu börjar den komma tillbaka så smått. Igår hade han så mycket kraft så han startade upp traktorn och så hjälptes vi åt att ta in en häck med ved.

Igår fixade jag köttfärsbiffar fyllda med blå castello, gräddsås, ärter och potatismos. Det tyckte han smakade bra och även jag...

Kan bli lite för mycket med bak och matlagning, när man bara håller sig inne.

Katten och jag börja likna ett vietnamesiskt hängbukssvin! Katten är lättare att fixa till än mej. Så snart skall saxen fram och pälsen bort. Solen skall få börja värma lite mer först.

Vi håller på vilar oss i form, sitter mest och följer skidtävlingarna. Dom kan vara jobbiga för jag har tröttnat på alla norrmän som alltid skall vara först. Snart börjar sprinten och då tror jag det blir helsvenskt på pallen om ingen faller, för det är en knepig bana dom skall ta sig an. Då gnäller vi inte, men lite blåvitt skulle gärna få visa sig lite mer.

Nu är det dags för soffan igen.

Fånge i mitt eget hus!

 

Men helt frivilligt...

Är rädd om mina leder och proteser, så jag vägrar att riskera dem. Hörde nyss på radion att december i fjol var det 600 fallolyckor 500 mer än året tidigare och procenten låg på 75-85 år. Så bäst att hålla sig på benen.

Just nu står det här rådjuret och äter på Pullans mat, hon var här igår också. Känner igen henne med en lite utväxt på bakbenet.

Denna bild var från igår. Lite besviken är jag på mitt fågelliv. Trodde jag skulle få många olika arter hit, nu när han byggde ett så fint fågelbord. Men mest talgoxar och blåmesar och så många koltrastar.

Önskar att få se nötväckor, domherrar, grönsiskor, steglitzar och högst på önskelistan är stjärtmesarna.

En vinter hade jag många av dem.

Nu har mannen varit sjuk i en vecka, med feber och hosta. Hostan fick jag bukt med någorlunda med en sådan här kur. Carmolisdroppar i hett vatten att andas in innan sänggående. Det gör att luftrören vidgas och rethostan avtar. Så här sjuk har han inte varit på dom 45 åren jag bott med honom. Febern har inte gett med sig, kanske den minskat lite idag.

Så jag har haft lite långtråkigt här inne, bakat bullar efter ett nytt recept i Allers. Klickbullar.

Dom blev goda men mannen har inte ens smakat på dem ännu. sedan blev jag bombarderad med recept på Öländska maträtten Lufsa på fb. Så jag måste testa den.

Det är raggmunkssmet som hälls i en form och bacon på så in i ugnen 45 minuter. Gott blev det och mycket enklare än att stå och steka raggmunkarna. Fast mannen vill nog ha helst dom stekta i fortsättningen...

Så inget spännande i mitt liv just nu, bara februari kommer så skall vi börja packa för en resa söderut...

Nytt år och kanske ett nytt liv...

 

Så känns det nu när mina krafter börjar återvända!

Nyåret förflöt lugnt och stilla. Vi kunde sitta inne på första parkett och kolla på raketerna. Efter det har man mest suttit och tittat på skidor. Men, energin den lilla som återvänt har gjort så att jag börjat baka igen till kroppens förtret.

Testade att frysa ner äppelklyftor i socker och kanel av mina vinteräpplen, enligt Mannerström skall det gå. Det blev hur bra som helst, både mjuk äppelkaka och äppelpaj.

Så har jag fått mig att städa ur några höga skåp som jag måste stå på en trappstege. För mannen klarar inte det fast han når dit. Han är hopplös på att städa i skåp för allt skall vara kvar fast man inte använt det  på 10 år.

Han är duktig på andra saker. Som att köpa en eldriven snöslunga som han kan hålla snöfritt runt garaget och trappan. Efter det tar han fram det stora artelleriet, den fula stora traktorn. Den gör ett bra jobb att hålla vår väg farbar.

Nu har vi haft minus 12 till minus 20 grader sedan nyår. Köksspisen är guld värd den brinner på dagarna och sedan tänder vi i pannan, så vi behöver inte sucka över elpriserna som dom som har eluppvärmning.

Inte är det svårt och jobbigt att hålla på med veden, det är ju vår gemensamma hobby.

Fåglarna har det inte lätt, försöker ge dem olika sorters mat och man märker när det är kallt då är fläsket från julskinkan populär. Har mest mesar, talgoxe blåmes, svartmes. en rödhake och många koltrastar och nån grönsiska. Längtar efter att stjärtmesar och domherrar skulle dyka upp. Sista vintern hade jag två ekorrar och en nötväcka. Även hackspetten visar sig inte. Kanske det beror på det nya fågelhuset mannen byggde. Sätter alltid talgbollen så nära utsidan så dom kan nå den. Fast folk påstår att hackspetten kan ta sig igenom gallret. Nåja, vintern är inte slut ännu.

Fick en så fin bild av Ville igår. Den gamla vildkatten går knappt ut, går bra i sandlådan tycker han. Sedan är han lite jobbig för mej, sitter jag vid datorn hoppar han upp och lägger sig på min hand som håller i musen. Då vet han att han får sin hela uppmärksamhet, likaså om jag sitter med telefonen och spelar wordfeud då sitter han och stirrar på mej och krafsar med tassen på mej.

I morgon får han klara sig själv, för då skall vi göra ett break i vardagen och fara och kryssa med Glory och goda vänner. 24 timmar får han klara sig då...

Snart är julen slut...

 Vi hade en så trevlig och rolig jul, med för mycket mat!

Innan julafton så kom Casandra med sin lilla familj hit och sov i gäststugan. Så då fixade dom en fin snögubbe för det var kramsnö på lördagen.

Hade lovat mej själv att lägga bort mina gamla servitrisvanor, att allt skall vara klart när gänget kommer. Så på det viset blev min jul riktig lugn. Petra och Pålle kom med hur mycket mat som helst.

Jag hade bara lagt in en sill, kålrotslåda, jansson och koka potatis så helt överkomligt för mej.

Moniz pyntade mitt fönster med hjälp av sin mamma i år igen.

Så kom tomten, en mycket rolig tomte som knackade på alla fönster och sedan ramlade ikull ute i snön, det gillade både barn och vuxna.

Dom två barnen var glada och även dom 13 vuxna. Julklapp fick vi vuxna en var. Alla som vill ha en klapp har en med sig så delar vi ut dem slumpmässigt, högst 20 E får dom kosta.

Så på  juldagen var det dags för den årliga kalkonmiddagen hos Petra o Pålle. Där blev vi arton stycken. Med bastubad i flera omgångar.

Här fanns det mat i överflöd igen

Så blev det julevangeliet som Jesper alltid läser upp ur bibeln, denna gång handla det om skökan och Patrik blev kallad att aldrig ha med skökan att göra, Halleluja!  Han är för patent...

Så tänkte jag ta ett bra kort av Jesper och Josse men då dök det upp störande moment bakom, så många av bilderna kan man skratta åt.

Tänk att vi fick en vit jul med som lägst minus 5 grader och idag har solen visat sig. Nu är det bara att ladda upp sig för nyåret...

God fortsättning till Er som tittar in här.

Fasta telefonens tid är över ...

 för oss!

Dom har ringt och nojsat en stund att dom håller på plockar bort den funktionen, nu fick vi reda på att man kan koppla den så att om någon ringer till den 'typ' kusinen Jhonny, och väninnan Christina så kopplas det till min telefon.

Här är ett urval. Den svarta hörde till barndomshemmet. Minns så väl när vi fick den, då åkte väggtelefonen bort. Man fick välja mellan svart eller vit och mamma tyckte vi skulle ta svart för då skulle dammet inte synas så bra. men det blev tvärtom! Första numret på väggtelefonen var 24. Sedan när den här kom blev det 34024.

Efter det har många olika telefoner kommit och gått. Synd att jag inte sparat på min första bärbara den var så vackert röd. Nu bär man telefonen med sig hela tiden för det är ju det nya sättet att umgås. Praktiskt också med kameran där, för den använder jag mycket. Som nu på fåglar...

Nu i morse fick jag vackra kort av fasanhönan Pullan när hon for upp i fågelgranen och åt av talgbollarna, tror hon fick i sig en hel. Det minskade så snabbt.

Idag skall vi sysselsätta oss med att spela boule och ha en läggtävling där alla får lägga tre klot mot 'lillen' och så mäts det vem som kommit närmast. Den vinner en julskinka, tvåan får glögg och trean pepparkakor. Under tiden bjuder vi på glögg och pepparkakor.