Tycker jag!
Nu vill jag bli frisk och kry. Nu är det 18 dagar,snart tre veckor sedan op. Vill att det skall hända nåt.
Nu skall jag knarra av mej, så kanske det känns bättre. Sover gör jag dåligt blir sömn 1,5 kanske 2 timmar så måste jag upp och röra på mej, ta värktablett och så provar man sova igen, som mest 2 timmar per natt i rad har det blivit. Morfinet som jag äter gör mej också trött och sömnig men det märker jag mest av på dagen. Som tur är så fick jag trötthet som biverkningar av morfinet, andra krämpor man kan få är yrsel, illamående och förstoppning.
Nåja, förstoppning hade jag efter sjukhusvistelsen i över en vecka, innan jag tog till starkare grejer för att få en öppning på det problemet. Så nu är det löst, så håller jag på att minska ner på morfinet också enligt läkarordination.
Lite lycka är att Ville kan komma in på dagen och göra mej sällskap i sängen. Så skall det ju tränas också, jag tänjer och sträcker på mina muskler så efter sådana pass är man styv och stel ett bra tag. Tar mej runt med bara en krycka för jag får stödja för fullt på knäet, det lär skall hålla.
Varje kväll säger jag till Lennart att i morgon hoppas jag det svänger till det bättre...
Hasar runt här hemma med mina sköna jaguarbyxor och hoppas dom hjälper till att bli lika vigulant och snabb som en sådan.
Så har det regnat massor och blev kyliga kvällar så jag fick mannen att bära in mina Crassulor, som har växt enormt under sommaren. Så nu får dom stå där och invänta nästa sommar.
En liten förbättring i mitt mående kände jag i morse, tog endast en panadol under natten och så kändes värken mindre av. Så jag tog en promenad ute på ca 300 meter, kändes så skönt, testade att gå med stavar istället för kryckan så det kommer jag att börja med nu. Dom där metrarna skall utökas varje dag härefter. På onsdag skall jag få bort stygnen och på torsdag skall jag till en fysioterapeut.
Så kanske det börjar ändra på sig nu, bara värken släpper taget så skall nog stelheten få ge sig också...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar