Tillbaka!

Om jag har nån läsare kvar så får ni förklaringen här av bloggstoppet!

Det har varit en lite tyngre månad för mej nu. Nu börjar livsandarna att återvända hoppas jag.

Det började när vi for upp till stugan i midsommarveckan, fick jag så djävulskt ont i min högra ljumske. Det var som att sticka in en kniv och vrida om den. Då blev jag stående blickstilla och kunde hålla mig för skratt. Så då blev det att jag släpade mej fram behjälpligt mellan stuga och dasset.

Midsommar kunde jag fira med Lennarts och vänners hjälp. Så fick vi besök av ett par vänner från Åland som kom upp på två dagar och då kände jag mig pigg i kroppen än...

Efter att dom for hem så började jag känna mig trött och så ännu tröttare. På torsdagen kunde jag inte ens sitta utan att det svartnade för ögonen. Hasade mej upp till andra våningen där vi sover och där sov jag i 12 timmar minst, på morgonen kände jag att det här går inte. Så jag bad Lennart ringa 112 och dom skickade sjöräddningsbåten och hämtade mej från skäret. När vi kom mot land där ambulansen väntade så svimmade jag av och hade tydligen krampat, inget jag märkte av.

Nå det blev färd till Bollnäs akuten på ca halvtimme. Där ville dom röntga skallen på mej eftersom jag krampat, men då hade deras magnetröntgen gått sönder så då blev det skjuts till Gävle sjukhus, på ca 1,5 h. Där röntgade dom mej men hittade inte nåt fel så fick jag ligga i 4 timmar och vänta på transport tillbaka till Bollnäs. Där blev jag inlagd i ett rum med en äldre farbror som snarkade värre än vad två frallor gör tillsammans. Så tydligen mixar dom boendet i Sverige. Det gör dom inte här hemma på Åland än.

Nå dom hittade inte nåt tydligt fel på mej så Lennart kom på lördagen och hämtade mej och vi startade resan ner mot Kapellskär. Men efter en stund blev det akut behov för mej att tömma magen och det fick jag göra längs vägkanten och då såg vi att det inte stod till så bra i magen. Att jag hade blödigt någonstans i magen. Tänkte det är väl magsår igen efter alla starka värkmediciner jag ätit.

Inte kunde jag sitta i bilen heller, som tur var hade vi skåpbilen så vi bäddade åt mej i skåpet och där sov jag bra ner till Kapellskär och på båten tog jag hytt och sov vidare. Sedan blev det akuten hemmavid där dom kunde konstatera att jag hade 80 i blodvärde så därför var jag svag och matt. Så blev jag inlagd med både dropp och blod. Fick ju eget rum också eftersom jag legat på sjukhus utomlands så blir man isolerad.

Så fick jag order ingen mat och dryck för det skulle bli gastroskopi på mej. Det är ju min skräck när jag inte kan hantera nåt i min hals så jag blev sövd tack och lov. Men inget sår hittade dom i magen!

Så det blev att jag fick bara dricka lite klar dryck nästa dag och så skulle min tarm sköljas ordentligt. För på tisdagen skulle det bli endoskopi. Där blev det lite körigt för samma tid som detta skulle hända hade jag sedan två månader tillbaka tid till min ortoped för mitt knä. Men han kom till mej och sade att det kommer att bli en ny knäled inom tre månader som väntetiden är. Smärtan i ljumsken sade han att kom från snedbelastning av kroppen när jag haltar fram med mitt knä.

Sedan åkte jag ner för tarmundersökning och där kunde dom inte heller hitta nåt fel.

Efter 5 påsar blod och massor med dropp började jag kunna stå på benen igen. Hela färgpaletten på sjukhuskläderna hann jag med att använda. Så nu återstår bara nya återbesök av övre och nedre ingångar, Nya värkmediciner fick jag med hem, men när jag tagit dem har jag inte märkt nån lindring så jag fortsätter med mina pandadoler vid behov men är jäkligt försiktig. Man lär sig hantera en viss smärta också om man sitter still och har en bra assistent här hemma som handlar och huslar på så gott han kan.

Så min huvudsakliga uppgift nu är att skämma bort Ville.

För nu kommer han in flera gånger per dag och på morgnarna håller han oss sällskap vid morgon kaffet och hjälper husse att läsa tidningen på plattan.

Så nu vet jag att jag kommer att få halta mej fram långt in på hösten tills nya knäet börjar ta över och det går heller inte på en natt. Nu i augusti blir det 9 år sedan jag fick nytt högerknä i Helsingfors. Det funkar bra...