När vi kom hem fanns det mycket att klippa, jag körde gräsklipparn och Lennart tog sig an vassen med vassröjarn. Så kom barnbarnets hund Neo hem till oss på en dryg vecka, när matte och mormor skall söderut och sola...
Vi som bestämde att när vi byggde nytt, skulle vi inte ha så mycket att klippa. Det blev helt tvärtom! Fast nu är vi två som är hemma och kan hjälpa till. När mannen jobbade var det jag som klippte och han som svor och skruvade på gräsklipparen. Tills jag tog saken i egna händer och köpte mig en spritt ny gräsklippare, även mannen blev glad.
Så nu sitter jag och njuter av min Crassula uppfödning som växer så det knakar. Vi får se om vi får rum med dem inomhus i vinter.
Även den här som jag tror kallas flasklilja har hittat hem till sin rätta urna. Urnan är från min moster som dog 1961. Så den har några år på nacken. Hoppas nu att den trivs där.
Så saknade jag Petra idag. Men skomakarens barn har inte heller skor och fotvårdarens mor för försöka fila på själv så gott det går.
Här skickar Neo en liten slängpuss till mina bloggläsare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar