Lycka är nog att kunna gå utan smärta...

Vi går alltid en viss runda med Sigge på kvällskvisten och ikväll tyckte jag att den var på tok för kort.
Så ikväll tog vi oss en extra sväng  för att det skulle kännas att man varit ute.
Då mindes jag att för 6 månader sedan orkade jag inte ens gå en tredjedel av den, max 150 meter sen svänga för att orka ta sig hem.

Nu har man mycket mer energi, bara snön skulle försvinna så man kunde ta sig en ordentlig skogspromenad.
Nu är det så förbenat med snö överallt.

Det finns förstås ett litet orosmoln och det är att ibland börjar det ömma på en viss punkt i friska knäet, ber till högre makter att det inte är artros där som skall börja jävlas.

Nu sätter jag in en bild av mitt ben dagen efter operationen. Då är benet ännu slankt men sedan svällde det upp som tusan. Tack o lov att jag fick bli opererad säger jag...

Inget nytt, bara mer snö...

Så här såg dom sista 150 metrarna hem till oss ut i morse när man hämtade posten. Det var att plumsa runt i tung mild snö, bläää

Och det här är hemifrån! När det slutat snöa och Lennart plogat vägen och solen börjar titta fram.

Vill ni se vackra bilder av Pernilla och hennes vistelse på Koh Lanta så gör ett besök på hennes sida.
http://www.stayinkohlanta.blogspot.com/

Hon hotar med att inte komma hem fören snön är borta. Jag minns vintern 1978 då vi skulle börja bygga vårt första hus, då var det jättemycket snö i januari o februari men i början på mars var allt borta. Det vet jag för jag har allt dokumenterat på foton.
Så än hoppas jag på en tidig vår och isfria cykelbanor...

Kålgryta ala LCHF...

Hå hå vad gott det blev och vad mätt jag är nu.
Petra har kört lite LCHF mat och då lagade hon denna gryta som hon lovprisade så jag måste testa den.
Brukar annars laga kållåda i ugnen men den här skulle puttra på spisen.
Så nu misstänker jag att resten av kvällen och natten kommer det att puttra i soffan och sängen...

Sparkstöttingens Rolce Roys...

Idag tog vi fram Lennarts spark som han har i sin ägo. Hans farfar har gjort den i början av 1900 -talet.
Det står Svante inristat i  sitsen.
Vi har aldrig förut provat den men idag for vi en sväng ut på isen, den glider bra fram men den är inte gjord för snabba svängar. Men nu skall den få stå framme och pryda den här vintern. Så kan jag även ta en tur till postlådan med den för det är ju raka vägen dit...

Till slut så kommer jag att sitta klistrad framför tvn i kväll och tycka till om melodifestivallåtarna.
Många lördagar blir det...

Titta det snöar...

Just nu när man kunde börja skymta sanden under isen på vägen. Ja fler snödagar lär vi nog få innan det är vår.

Ja Pia du undrade vilken häst jag red? Det blev Vidar, Sussies häst. Han skulle vara en snäll bekväm klippa till häst, och det är han nog men för mej kändes det mycket annorlunda. Började lektionen med att hålla honom i strama tyglar för att jag var osäker och nervös. Jäklar vad han ryckte i dem och viftade runt med huvudet. Men efter ett tag så tänkte jag okey då du får väl lösa tyglar och då gick det mycket bättre, så det vet jag nu till nästa gång.
Så var han stor så jag sade att det kändes som att äntra en ardenner...

Idag har jag haft August här på förmiddagen han säger att han är ' i mommoklubben' och så skrattar han. Han går dom andra förmiddagar på barnklubben. Man märker att han är duktig på att uppfatta humor och skoj när man skämtar med honom. Det underlättar ju för mej...

I helgen blir det mycket skidning i soffan och så har jag mitt Lets Dance ikväll. Måste nog säga att jag hoppas Ranelid åker, ingen riktig favorit för mej. Kanske folket röstar honom kvar för jag tror nog han skulle vilja åka ut, misstänker att det blir för fysiskt ansträngande för honom.

Trevlig Helg på ER

I dag gäller det att ta ett djupt andetag...

För nu skall jag försöka rida igen.
Våra ridlektioner börjar i kväll och Tove har fixat en lämplig häst till mej.
Hur det kommer att gå vete tusan, men nog kommer det att vara ett stort tomrum efter Reykur i kväll.

Måste bara försöka rida vidare för det har varit så bra motionsform som jag saknar.

Min kvartalspizza!

                          Det blev en' mama mia' på Adlon i sällskap med Casper

Men vi var båda så förståndiga så vi åt bara halva och den andra halvan skall vi smaska i oss till lunch i morgon. Så nu får man vänta till april eller maj innan man får gotta upp sig med en pizza igen.
Senast jag åt var i oktober, man njuter mer av den när man har lite ransonering på godsakerna.