Nu har vi flodkryssningen avklarad! Det blev nog den sista på Donau.
Bara att ta sig till flyget är ju ett maratonlopp för mej. Man lämnas av från bilparkeringen i terminal 4 sedan skall man gå ca 2 kilometer om inte mer för att komma till femman. Så fram till gaten är det också en bra bit. Man får ju sitta på flyget och vila upp sig inför nästa språngmarsch, som inte var så lång i Wien.
Där stod reseledaren och väntade in oss, vi var 37 i sällskapet från Sverige. Så ner till båten och vänta nån timme innan vi fick ta hytterna i bruk och den var inte stor, vi bodde längst ner.
Fast där skulle vi bara sova sade mannen. Innan middag så träffade vi på två par som vi kom i samspråk med, det lilla man förstod av Gotlänningarna, men man vande sig och ett par från Uppsala. Vi bestämde att vi skulle sitta vid samma bord hela tiden. För det skulle man göra. Vi hade mycket trevligt med dem.
Här är vi samlade ute på däck.
Första dagen, tisdag så var det rundtur i Wien. Då ville jag stanna ombord för vi har tidigare åkt runt där, behövde samla krafter...
Så på onsdag var det Melk och ett Benediktinerkloster och det besökte vi förra gången men vi fick åka upp med bussen och gick på stan med gotlänningarna. Så skulle vi gå ner till båten och det gick en skogsväg som vi hade gått förr men nu var den svår att ta sig fram på efter översvämningarna. Vi fick gå i lera och sörja. Men ner kom vi.
Här under trädstammen kom vi fram till lite bättre väg. Sedan fick en av städerskorna rengöra våra skor. Hon fick en slant för det förstås.
Följande dag var vi i Bratislawa och där gick vi upp, det var nära och bra till centrum. Tog en buss och åkte runt i en timme.
Så hoppade vi över lunchen ombord och tog en hamburgare på stan. På kvällen var det Ukrainisk kväll med uppträdande av personalen. Båten var reggad där med ukrainisk personal. Som var dåliga på engelska.
Följande dag var vi i Budapest och där gick vi iland och åkte spårvagnar fram och tillbaka vid floden. Det är gratis för alla över 65 år att åka kommunalt där.
Här sitter jag med Gotlänningarna Jan och Ing-Marie och inväntar spårvagnen.
Det här är Orbans residens. Finns mycket fina byggnader att beskåda i Budapest.
Följande dag lördag var vi i Eztergom. Ungerns äldsta stad. Jag börjar bli helt slut så jag skickade Lennart med upp till Basilikan som guiden tog dom till. Så det blev inte många utfärder med guiden, för vi hade varit på dom flesta platser tidigare. Gotlänningarna hade betalat hemma för alla utfärder, fast dom for inte på en enda. Hon hade som jag lite svårt att gå längre sträckor. Vi tänkte att vill vi fara på nåt så köper vi det på plats. Det är ju bara en massa kyrkor allt bär till och det är vi inte så intresserade av. Har man sett en så ser dom andra lika ut...
Här är våra servitriser som såg till att vi hade glasen fulla och fick in alla fyra rätters middag. Så fanns det en salladsbuffe som folket fick plocka åt sig själva. Har aldrig sett på maken vilken trängsel det var där, det var tre olika sidor med samma sak på men alla sprang runt som yra höns och trodde det skulle vara grönare på den andra sidan. Det var spanjorer, norrmän och nån annan enstaka nationalitet med på båten.
Så på söndag var det tidig morgon för att ta sig till flygplatsen. Där kollade jag mina steg och i Wien var det över två km att ta sig till gaten, värre skulle det bli för på Arlanda fick jag gå över tre km för att komma till bilen som hämtade oss till parkeringen.
För pigga friska människor som kliver på som älgar, läs mannen min -är det inte några problem än...
Nu skall jag vila upp mej inför nästa resa som blir till södra Italien den 14 oktober håhåjaja...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar