Så minskar det på huset, i allt elände som Coronan ställt till så får vi mycket gjort. Annars hade vi väl flängt runt om i världen.
Nu har vi fått ner det första och lägsta taket i salen, förr i världen skulle det vara högt till tak och det är det som skymtar ovanför. Så opraktiskt för dom som levde då. Måste elda som tusan i sina kakelugnar för att hålla värmen. Och ingen isolering fanns det heller, lite mossa och sågspån. Så när han hade rivt det klart städade jag upp rummet. Vill hålla efter så mycket det går.
Så kapas det i bitar och vi håller vårt eget hus varmt med riv-virket. Vi måste skydda oss väl med både munskydd, skyddsglasögon och hörselskydd för det dammar som tusan, från spånskivor och gammal isolering.
Mycket battingar som skall tas bort ännu, så vi har mycket kvar att elda upp. Men! Mannen tar vara på dom längsta och finare battingarna för det skall han ha till att resa upp ett traktorgarage! När han skall få tid till det undrar jag!
Här händer väl inte så mycket, verkar som covid 19 har lugnat ner sig på Åland nu har vi haft 116 fall sedan i våras, tror en person måste ligga på sjukhuset. Ingen samhällsmitta för dom är duktiga på att spåra upp dom som är sjuka och oftast har dom kommit hem från Sverige eller Helsingfors. Så var det några Ester som jobbar på en fiskodling i skärgården som kom hem därifrån, gick på kaffekalas och smitta många öbor där. Men nu är det lugnt på den fronten.
Men vi är alla noga att bära munskydd eller visir när vi rör oss ute bland folk. Har sett många som är sååå noga så dom har munskyddet på när dom kör bil ensamma.
Så måste jag bara få visa barnbarnsbarnet Moniz igen. Nu har hon lärt sig krypa och är 7 månader och så otroligt lik sin far.
Som här när Casper är i samma ålder, så roligt att få följa henne. Men Casper var en lugn och tålig baby medan Moniz vill ha fart och att det skall hända nåt hela tiden. Så det är tur att man bara behöver titta på...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar