Nu är vi igång med...

 Döstädandet!

Har tagit ett tag innan vi började ta tag i det.  Nu har vi nästan bara skalet kvar, ett fönster och ytterdörren åker bort i morgon. Så nästa vecka kommer en grävskopa hit som skall plocka ner det.

Det är mitt föräldrahem så ibland måste vissa saker få ta sin tid.

Men nu har jag sett detta skelett stå ett tag så nu vill jag göra rum för andra tider.

Hade två vigulanta killar hit som plockade ner takpannorna på två dagar. Fast igår när jag skulle hjälpa till att plocka dem på pallar, resultatet blev jäkla ont i ryggen, så kryckan åkte fram. Nåja jag får väl vila ett litet tag, innan vi skall städa  upp sedan efter grävskopan.

Jag kände att jag vill städa undan huset så inte dom som kommer efter oss måste göra det. 

Det kommer att bli döstädandets år i år...

Snart är januari till ända om en dryg vecka...

 Måste väl skriva lite om det hänt nåt här. Inte är det mycket.

Lite vinter blev det någon dag. Snart är snön borta. Men isgatorna är kvar. Går bra att hålla sig inomhus nu när det skall skidas så mycket på tvn.

Började titta på en västerserie på Netflix men fy så grym den är. Jag blir mest att kolla på tapeter och golv. Har två avsnitt kvar skall försöka mej på ett i kväll. Brukar bli svårt att sova när man sett den. Så inget jag rekommenderar. Jag måste ändå se hur det går för dom.

Fick en så vacker bild när solen tittade fram på fönsterprydnaden Ville. Den vill jag inte att ni skall missa.

Så kom Casandra Patrik o Ebbe hit i helgen. Nu vaknar vårkänslorna när dom vill fara och rusta på Torpet. Mat bjöd jag på, Slottstek med gräddsås. Bruka försöka bjuda dom på riktig gammeldags husmanskost, sånt som dom inte äter så ofta.

Efterrätten hallonglass blev en höjdare för Ebbe och även för oss andra.

Idag grävde dom ett dike från elstolpen till torpet. Vi var dit och hejade på dem.

Casandra lånade min fiskarjacka och den passade perfekt runt hennes mage. Jag har ju töjt ut den bra. Nu har hon bara fyra veckor kvar innan lilla Pelle tittar ut. Skall bli så spännande. Dom tänker sig hit nästa helg också. sedan får dom nog stanna hemma och invänta resultatet.

God Fortsättning...

 Nu har det varit textfritt här ett tag. Men bortrest i 16 dar och så magsjukan på det sätter sina spår.

Starten till Mexico var inte den bästa. När vi skulle äntra planet 05.45 kommer kaptenen och säger: detta har inte hänt på mina 25 år som flygkapten att måste ställa in en flygning på grund av att planet var trasigt.

Vi hade bara att vänta på order hur dom skulle fixa resan åt oss. Besked kom att på eftermiddagen kl. 18.00 skulle vårt plan gå till Amsterdam och 2 h senare nästa plan till Mexico City. Det blev 11 h timmars flygning dit. Så invänta nästa plan som skulle ta oss till Cancon 2 h tillbaka.

Här väntar vi i Mexico City. Enligt vår tid här hemma så satt vi på flygfält eller flygplan  från torsdag morgon till fredag kväll. När vi äntligen kom till hotellet trodde vi rummet väntade på oss eftersom vi borde varit där på eftermiddagen men kom på förmiddagen nästa dag. Men icke heller...

Vi fick vänta 2 h innan vi slapp in i ett rum. Då var jag nära att få ett psykbryt och så jäkla trött. Men i Mexico skall det fyllas i papper och papper o papper! Lennart frågade var gör ni med alla papper? Det kunde dom inte förklara.

Efter lite sömn var vi beredda att gå en sväng och studera omgivningarna.

Det var stranden som var milslång och stora vågor. Blev varnade att inte gå ut i vattnet för alla strömmar som finns, Ingen risk sade jag och höll mej uppe på land. satte mest och glodde vid poolerna för det fanns många av dem. Mycket smidigt med bardiskar där också... för mej!

Vi var in till staden Cancon med lokalbuss och det var nog en värre busstur än man räknat med. Chaufförerna satte och sorterade pengarna och scrollade på sina telefoner i full fart.

Efter det tog vi en hop on hop off buss. Ha körde lite mer försiktigt, men inte mycket att se mest palmer.

Lite Majaruiner fanns nära hotellet som vi kunde beskåda .

Så kommer den klassiska bilden från Cancon.

Så det var nästan allt, Lennart fick magsjukan från alla öppningar på julaftons natten. Var slak hela följande dag med diarren kvar. Följande dag skulle vi åka hem, skaffade imodium och så gick det bra att flyga hem för oss. Allt stämde då.

Vi trodde att 2h skulle räcka för att nå gaten i Amsterdam, men Shiphol är stort! Vi gick och gick till slut fick vi stå i 20 minuter i passkontroll och så var det att vandra vidare...

Fram till gaten kom vi med ca 10 minuters väntan innan vi fick gå på flyget hem till Arlanda. Så vi kunde ta sena båten hem och var hemma kl, 24.00.

Sen sov vi i två dagar ungefär. På söndagen brakade min magsjuka loss, så mellan skitattackrna så sov jag igen i två dagar. Men nu är jag uppe på benen igen.

Aldrig mer flyg över atlanten måste jag ta mej över så blir det med båt så man kan brassa klockan i sakta mak.