Sådana här dagar...

När det stormar ute så är jag glad att få ha mannen hemma på landbacken med mig.

Det har funnits många oroliga dagar och nätter under dom 40 år vi varit tillsammans. Han har även hamnat ut för svåra tillfällen när han varit på jobb.

Som när Diana 2 gick på grund, då var han befälhavare men stod just då och borstade tänderna, när det small till, innan han skulle upp och köra in henne till Kapellskär.

Då tog han beslutet att försöka få in båten till kajen i Kapellskär och det lyckades. Fast vissa ropade att han skulle köra upp henne på grund. Men mycket tjafs efter olyckan för dom söker ju så klart en syndabock.

Nästa olycka var när Isabella for på grund i Föglö arkipelag. Då låg han och sov när det hände. Jobbade som lots då. Han stod sedan och styrde henne mot vinden 6-7 timmar innan det mojnade och dom kunde ta sig till kaj. Dom propellrarna står som statyer i Västra hamnen nu. Så efter det var det mycket tjafs igen vem som var syndabocken.

Den sista olyckan var den näst sista arbetsveckan innan pensionen. När en liten passagerarbåt korsade faret i närheten av Kapellskär och körde rätt in i sidan på Grace, det såg han med egna ögon men dom hade ingen chans att stoppa båten när gubben kom farandes tittades ner på sin gps. Varit bättre om han tittat ut. Båten sjönk men han och han två passagerare räddades som tur var.

Men oj vad förhör det var och till slut en rättegång. Men allt gick bra för mannen.

Nu läser jag just idag körde Gracen in i kajen i blåsten i Mariehamn, dom kunde fortsätta i alla fall med en buckla i plåten..

Tacksam att han är hemma men tänker även på dom andra som är ute på vattnet just nu...