Livet på skäret...

Här bär man in vatten och ved, synnerhet ved för man får elda i spisen varje dag för nån värme är det inte. Dagarna ser ut som så, det kan vara en vacker morgon så vi kan sitta ute och dricka morgonkaffet men sedan drar molnen ihop sig under dagen och släpper nån skur. Nordan fortsätter att vara frisk. Vi provade med ett närt över dan och fick en halv sik!  För där hade sälen varit framme.

Första projektet har varit att mura upp en grillplats av stenar som det finns gott om här.

Här på norrsidan skall den bli bland våra uthus. Vi får hoppas nordan lägger sig så småningom så vi kan testa den och prova på Muurikkan. Kanske bild kommer vid invigningen.

Måsarna har haft sina bo runt stugorna. Dom skrämde slag på katten min så han gick inte ut på två dygn. Bara ner och sova och gå på lådan och sedan upp på vind och sova. Nu har måsarna fått ner ungarna till stranden så nu vågar han var ute på nätterna, när dom sover.  Så lite jobbigt är det för honom här ute.

Inget vidare väder lovar dom framöver heller. Vi skall ha en kusinträff här ute (Mannens kusiner) som kommer hit på fredag och stannar till söndag 14 stycken blir vi som jag skall försöka få ihop nåt ätbart till på fredag kväll. Lördagen hade vi räknat med att grilla  och så lovar dom regn i massor. Här finns inte så stora ytor inomhus att vistas på. Tur att vandrarhemmet finns och några bor där så då kan vi utnyttja deras lokaler får vi hoppas,

Det här är vandrarhemmet som var tidigare lotsstationen.

Så vi får väl se hur helgen blir...

Egentligen...

Skulle jag vilja skriva att det inte händer nåt särskilt.

Men! Det händer nog massor här hemma i knutarna om jag bara tänker efter.

På fredag kväll hade kniporna ett sjå med all kolla holkarna. I år lär dom inte flytta in men hoppas på nästa år. Det fick mej också att tänka på en snapsvisa.

När snapsen är kall som en natt i april

och kniporna vänslas i viken intill

och gudingen ropar till ådan; auu då gör vi som gudingen och tar den nu.

Melodin är en gammal fyrtiotalslåt som är svår att sjunga. Små nära ting, heter den.

Lördag kväll kom älgen med kalven på besök. Men kalven höll så långt avstånd till sin mor så det blev svårt med nån bra bild på den.

Av mamma Hälga fick jag några lite bättre bilder.

På lördag till söndag hade jag gulliga Märtha här. Hon är för härlig den hunden!

På söndag hade vi 25 grader varmt så Kassimirremirremurr kunde inte annat än ligga med tassarna i vädret.

På måndag morgon kom tre tranor på besök. Kanske jag behöver klä stången ifall dom vill komma tillbaka på fredag och dansa?

Så var Lennart och kollade en musfälla som står längs med husväggen. Och se vad han hittade där! Mycket konstigt att han kom så långt in!  Nå efter fotografering tog Lennart bort den och då upptäckte han att den levde. Tuff man jag har! 

Så låg den en stund och vilade innan den ringlade iväg lite yr i huvudet tror jag. Tror även att den hade ägg i magen, ser så ut. Så hoppas hon hittar ett bättre bo att lägga dom i. Förr lade dom äggen i dynghögarna där det var varmt tills dom kläcktes. Men nu är det glest mellan dom .

Så nog händer det saker runt knuten bara man tittar efter....

Denna gång barn o barnbarn bilder...

Så äntligen kom Casandra hem till ön. Hon har verkligen fastnat i Stockholmsvimlet, så hon har inte tid med oss här hemma.

Nå, hon kom och spenderade lite tid med mormor o morfar, det blev lite som en antikrunda tyckte hon.

Vi var ut och motionerade lite, hon sprang 6 km och jag cyklade. Så hon startade upp mej för i kväll cyklade vi 12 km rundan. I morgon vilar vi nog för det skall blåsa och regna.

På morgonen fick hon sitta och njuta av stillheten vid viken och vid 'sin' stuga som hon kallar den.

Så efter det for vi ut till Skag där vi skulle ha lite släkthäng runt Casper som skall fara till Marocko och jobba. Först ett halvår sedan får han väl se vad det blir efter det.Han måste ut en sväng ur landet efter 6 månader. Hoppas han är nöjd och kan dra sig hemåt.

Här är jag med barn och barnbarn. 

Här med alla barnbarn. Från vänster Casper 25 år, Jann 14 år, Conrad 22 år, August 8 år, Casandra 28 år, Jesper 25 år, Arvid snart 21 år med Märtha i famnen.

Här skall det putas med magen, men det blir inte så mycket put. Hoppas vid gud att ingen av dem kommer upp i min storlek.

Ja sini det var en trevlig dag hoppas det återkommer snart...

Nu är jag här igen... Med lite naturbilder.

Det är ju inte så mycket det händer här hemma, mer än att gräset växer men annars är det en sen vår. Gammalt ordspråk säger att skomakaren hade sin semester mellan hägg och syren. Så i år får han en lång semester.  Nu blommar häggen men än har inte syrenerna börjat blomma hos oss.

I fjol blommade dom samtidigt så då blev det ingen semester för honom

Så är det dåligt med småfåglar och ungarna i holkarna dör på grund av matbrist. Petra hade kameran på i en holk där det föddes fram lite ungar. Mamman försökte mata dom med nåt stort hårt och vitt men det kunde dom inte äta. Var säkert solrosfrön som hon hittade. Dom små ungarna behöver insekter med mycket protein i  så därav låg dom döda en dag. Vi har bara en holk med småfåglar i men den har ingen kamera, så man vet inte hur det går. Har också solrosfrön ute, det kanske inte är så bra...

Det är väl naturens gång, ifjol var det småfåglar som tusan när man började mata på hösten. Kommer säkert att märka skillnad i höst.

Sommaren kommer väl så småningom och även myggjävlarna med. 

Har lagat klart min sommarcykel i alla fall.

Så har jag haft häftiga Märtha här över en natt så vi snarka ikapp. Hon borde heta 'Snorkfröken'

 Hon är så charmig. Det är roligt att låna hund när den är så behändig som hon.

Så har syster Berit och även Göran varit och provat på att boula. Vi får se om dom fick blodad tand?

Så gjorde ett skrak par besök på holktaket. Men nåt mer blev det inte.

Samtidigt landade ett knip par på den andra holkens tak. Det blev bara en snabb visit där också.

Även en sångsvan kom och visade upp sig vid vår strand. Annars är det bara knölsvanar som håller till i viken. Sångsvanen är Finlands nationalfågel.

Så till sist har jag skaffat mej en 'värsting' telefon, för mej åtminstonde. En Samaung Galaxy S7 Edge. Så nu har jag ett sjå att lära mej alla finesser som jag behöver kunna. Men fin är den och kameran tar kanske nästan för bra bilder...