Vad kan jag ha att skriva om nu?

 

Nu händer det inte så mycket och vi håller oss hemma när omikromen härjar runt på Åland. Blev en riktig fruktansvärd smitta efter julen. När många skolungdomar kom från utlandet och ville träffa sina kompisar på Arken på juldagen. 171 var det mesta på en dag, sedan har det dalat ner efter det, idag 'bara' 84 smittade idag. Så alla dom som umgåtts har ju satts i karantän. Många blev det!

Tur att vi har våra tre sprutor, kanske det skyddar lite...

Annars blir det mest bak och matlagning här hemma, Glashalt ute så jag har mest hållit mig hemma.

Kokade goda musslor. Kommer inte Frankrike/Belgien till mej får jag fixa smakerna själv.

Ville vildkatt har blivit en innekatt, han går knappt ut mera, bara en liten stund nån gång. Sandlådan får jag städa ur alla dagar numer. Tar jag i mobilen eller stickningen då kommer han och krafsar på mej, se mej, rör vid mej. Ibland är det lite för mycket, står nog ut med han ändå för han är ju så söt.

Så eldar vi mycket, vartefter en häck blir tom fyller vi upp den, vi har en vedhög som väntar som inte fick rum i våra 40 häckar.

I vinter räknar vi med att ha den under tak.

Så är vi noga med att märka upp dem så dom eldas upp i rätt ordning. Den häcken vi eldade upp sist var fylld 2017 så 4 år gammal ved eldar vi på som är torrt som fnöske.

Så har jag fått mitt fotoalbum klart och hemskickat över året som gått. Kan vara bra att ha dokumenterat vad man gjort under året. När man blir gammal och glömsk.

Många och stora bilder måste det ju vara av Moniz. Som nu börjar repa på sig. Vänster ben börjar hon kunna stödja på men höger ben och fot fladdrar på ännu. Kissa och bajsa kan hon numer tack o lov. Symbolen för Guillier Barres syndrom är en sköldpadda, så tid och tålamod måste man ha...

Det blåser mycket idag men ljuset har börjat komma tillbaka, så snart har vi våren här, då får vi börja planera för husbilen vart den skall vända fronten mot. Planeringen brukar vara det roligaste av allt...