Vad mannen min kan...

 För två år sedan tror jag det var så började han planera för ett vindkraftverk.
Till slut hittade han en mast långt bak i Sund.
Som en gång i tiden stått på Nabben som radiomast.

Sedan hämtade han hem den i tre delar och så skulle det putsas bort gammal målfärg och rost.
Så skulle den målas några gånger.
Så började han svetsa ihop den och planera för det tekniska. Som inte jag begriper mej på alls.


I fjol på hösten grävde vi ner oss till berget där han sedan borrade hål så vi kunde gjuta ett stadigt fundamet till den.

Sedan skulle det grävas tre gropar ner till berget
för att borra fästen till stagerna.
Det var inget kul jobb alls vill jag minnas, för det var så mycket vatten i markerna så vi fick hålla bort vattnet med en sänkpump.

Sedan skulle den på plats till fundamentet och då satt han i grävarn och jag fick fara som en skållad råtta och puffa och knuffa och hänga och lyfta.
Till slut kom den på plats

Sedan när krangubben kom då stod jag nog mest inne vågade knappt titta på.
Men till slut var den uppe och krangubben fick klättra upp ca 14 meter och lossa surrningen.

Sedan skulle alla stag sättas fast och det var en hel vetenskap det. Mycket imponerad av mannen hur han kunde veta hur det skulle gå till.

Men nu står den där ståtlig och fin...
Och nu har det slutat blåsa!