måste vara lika effektivt som en timmes cykling. Åtminstonde känns det så i kroppen o foten.
Nu spände jag på mej mina promenadkängor, för första gången sedan mars månad.
Det var kämpigt vill jag lova men med hjälp av skohornet så kom dom på.
Så drog vi till skogs.
Hade sån tur så jag hittade några kantareller, så det får nog bli en kantarellmacka till lunch i morgon.
Måste hitta kantarellerna längs med skogsstigar för jag känner i min fot att det är inte bra att kliva in i vegetationen och vricka till den.
Finkatten hängde på, han blev lite snopen när vi drog till skogs. Han trodde nog vi skulle gå vår vanliga runda.
Ju längre bort vi kom ju närmare mej höll han sig.
In i riktiga urskogen var vi, men solen sken så vacker mellan stammarna.
Så himla roligt att se Sigge springa fram med full fart i skogen. På den här bilden är vi på väg hem så nu har han börjat känna av sin ålder...
Själv känner jag också av min ålder. När man måste ha hjälpmedel att få på och av skorna.
Tack o lov för min stövelknekt, annars hade jag måst sova med kängan på.
Men här är en som blev helt utslagen!
Har redan plockat en fästing från mej och nu tycker jag det kryper på hela kroppen.
Så det är nog bäst att hoppa in i duschen nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar