Det här ortopedvädret vill inte ge med sig.
Ibland är det blankis och så kommer ett lätt lager pudersnö på det. Nåja jag har broddar på mina galoscher så jag tar mej ut med fågelmaten. Nu har mannen varit sjuk i två veckor, troligtvis covid. Så trött och slut så han stönar när han går fram o åter över köksgolvet. Ingen matlust har han haft men... nu börjar den komma tillbaka så smått. Igår hade han så mycket kraft så han startade upp traktorn och så hjälptes vi åt att ta in en häck med ved.
Igår fixade jag köttfärsbiffar fyllda med blå castello, gräddsås, ärter och potatismos. Det tyckte han smakade bra och även jag...
Kan bli lite för mycket med bak och matlagning, när man bara håller sig inne.
Katten och jag börja likna ett vietnamesiskt hängbukssvin! Katten är lättare att fixa till än mej. Så snart skall saxen fram och pälsen bort. Solen skall få börja värma lite mer först.
Vi håller på vilar oss i form, sitter mest och följer skidtävlingarna. Dom kan vara jobbiga för jag har tröttnat på alla norrmän som alltid skall vara först. Snart börjar sprinten och då tror jag det blir helsvenskt på pallen om ingen faller, för det är en knepig bana dom skall ta sig an. Då gnäller vi inte, men lite blåvitt skulle gärna få visa sig lite mer.
Nu är det dags för soffan igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar