Ångest har jag om jag gör rätt. Men tar jag inte emot den här hjälpen lär jag aldrig mer få en chans.
För foten har varit så bra nu den senaste tiden och när den ömmar och tar ont är jag bara glad för då kanske det är bra att få den omfixad.
Så den här veckan skall jag njuta av varje steg jag tar. Sedan blir det rullstol i minst två veckor och gipset skulle jag måste ha kvar i 3 månader.
Men bara vi kommer in i april så kan vi börja kuska runt med husbilen och då kan jag ju bara sitta och peka med hela handen. Eftersom mannen nu skall bli min assistent så undrade jag om vi skulle fixa en sjukskötaruniform till honom. Men det gillade han inte.
Men jag skall nog va nöjd och glad. Så gott det går, för jag tycker att folk man känner dör lite för många nu. Idag har min faster Anita somnat in. Det är klart när en människa inte orkar längre så är det väl som det skall vara att få slippa plågorna. Brorsans svärmor, Birgit somnade också in i morse.
Tidigare i februari dog mina barnbarns farmor, Hon hade inte alls åldern inne för det, men mot cancern vinner inte alla.
Nu skall ni få lite månbilder som jag tog i går kväll, när det var klart och fint.
Den här bilden tog jag med lite stöd.
Den här på fri arm. Den tyckte jag blev bäst när man ser hela månen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar