Lyssnar på radion...

Nu pratas det om att det aldrig förr funnits så sjuka barn som nu!

417000 söker vabb-bidrag, det är 90000 fler än i fjol.
Hur kan det det bli så, undrar jag?

När jag tänker tillbaka på min tid med småbarn och jobbade på båt, så var det aldrig tal om att få stanna iland med sjukt barn. Som tur var hade jag min mor men hon jobbade också på sjukhuset så jag fattar inte hur vi fick det att gå ihop?
Där jobbade hon tills Pernilla började första klass efter det blev hon sjukpensionär och blev hemma med flickorna när jag jobbade.

Folk ringer in tips hur man klarade sig förr och då minns jag dom kurerna själv.
 Som tex. när man hade öronvärk så kokade mamma ur öronen med  3% vätesuperoxid, och det bubblade och kokade så spännande i örat, Men jag minns inte att vi hade nån svår öronvärk. Så körde vi alltid med wick, som smörjades på bröstet till natten och under fötterna. Och ibland fick jag av min farmor kamferdroppar på en sockerbit.

Den sommaren mitten av femtiotalet när jag låg hela sommaren med TBE (hjärnhinneinflamation) så fick jag klara mej utan mediciner

Japanerna tar en klick wasabi  eller så blandar dom ett ägg i lite risbrännvin (sake) och dricker det, men det kan väl knappast vara nåt för barn och inte min kur mot halsont att gurgla i vodka men så är jag inte sjuk heller. Peppar, peppar ta i trä...

Men största orsaken att så många måste vabba, är nog att barnfamiljerna lever så ensamma med ingen äldre generation i närheten som kan hjälpa till.
Pernilla behövde aldrig vara ledig med sjukt barn för att jag fanns i närheten och försökte ställa upp som min mor gjorde åt mej.
 Petra har jag också hjälpt att sköta om August, men nu när hon flyttat till Eckerö är det inte bara så där att sticka dit. Så nu gäller det för honom att hålla sig frisk.

Tyck gärna till om hur ni hade det när era barn var små...