Så har det gått 3,5 veckor sedan op.

 Jag håller på räknar ner för efter 6 veckor skall jag få börja köra bil igen. Då räknar jag med att jag skall kunna få armen över ratten, som inte jag har klarat av på länge...

Har fått lämna bort mitellan och skall jumpa med armen nu flera gånger per dag. Men, men, men, jag är ju lite skeptiskt till dom där fysomänniskorna. Med knäet, mitt andra så våldförde dom mej så det blev helt galet. Det blev liggande som ett järnspett bredvid mej i ett dygn. Så jag vet att man skall känna vad kroppen tål.

Nu har jag fått övningar som skall gå till som så. Ligg på rygg ta tag i armen med den 'friska' armen och för upp och skjuta ut den opererade armen. Men det funkar inte för mej. Eftersom den 'friska' armen inte räcker dit.  Den är så kort på grund av artrosen där. Fast jag hittade på ett knep, tar skohornet och gör den som en förlängning av armen. Då får jag till lite av övningarna. Men lägger mej och gör dom, det gör jag inte! Det skall jag nog förklara för henne när jag träffar henne den 7 december.

För några dagar sedan tog vi Berit med till Norrtälje och uppvaktade vår äldsta kusin som fyller 90 år i början av december. Kände för att sprida ut firande för henne så inte allt händer på en dag. Hon bor hemma ännu, men dom börjar bli lite krackligare nu. Fast mycket hjälp kommer hem till dem med olika uppgifter. Dom timmarna vi var där på dagen var det 6 personer till dem. det var insulinspruta, det var påklädare, det var en fysoterapeut, en sjuksyster som lade om Hasse sår på fötterna, och innan vi gick kom det ännu en som skulle ge nästa insulinspruta. Sedan har dom hemhjälp med städ och handling...

Nu har isen lagt sig på viken, tror knappast den blir kvar, det blev ett litet stopp i fiskande för mannen och hans kompis. Nu har skidtävlingarna kommit igång så nu fastnar man i soffan, på tok för mycket.

Bjuder på en vacker buske med olvonbär som fåglarna ratar.