För drygt en månad sedan fick jag klåda på vänster ben på smalbenet, då började det slå upp ett utslag som såg så konstigt ut. Aldrig sett nåt liknande. Sade inget till mannen på en vecka men när jag började se spöken både natt och dag så visade jag honom det. Då jäklar körde han mej till hälsocentralen, eller vi kan fortsättningsvis kalla den för 'gissningscentralen'!
Kom in till en sköterska först som tyckte det såg 'roligt' ut! Roligt sade jag, det tycker inte jag. Nå ursäkta det är så vi säger som är finlandssvenskar, om nåt som ser mystiskt ut.
Nåväl hon fixade tid om en vecka till läkare och skulle det förvärras så skulle jag komma tillbaka. Hon tog också ett bakterieprov som skulle ta en vecka att få svaret. Så lade hon om ett förband med sprit på som skulle torka ut det.
Så efter en vecka kom jag till läkaren som inte heller kunde säga vad det var. Hon gissade på fästingbett, då sade jag att fästingarna på mej biter inte fast sig på mitt benigaste sak jag har på kroppen. Dom väljer nog alla mjuka veck i stället. Dom vet jag också hur ser ut. Jag påpekade att min syster hade haft ett elakt sår på benet så därför blir man ju orolig. Hon tog ett kort med sin telefon och gick in till en kollega som inte heller kunde säga vad det var. Men dom ville inte börja skära och ta prov när det börjat läka. Så det var bara att gå hem inte ett dugg klokare.
Så kom Petra hit, hade inte velat säga nåt, för man såg ju framför sig cancer eller mördarbakterier så tids nog får dom väl reda på det. Men Lennart började berätta om såret så jag visade det för Petra. Och hon säger, det där är RINGORM direkt!
Så det hon visste kunde inte en sköterska och två läkare inte kunna.
Så googlade jag på det och såg bilder och visst var det ringorm!
Ringorm är en svampinfektion som man kan få av djur som bär på smittan, men dom behöver inte vara sjuka. Mest kommer smittan från kor och marsvin. Så nu undrar jag om Kassimirremurr är ett marsvin?
Så kunde jag läkarens e-mail skulle jag berätta det för henne!
4 kommentarer:
Med jösses, allt skall man vara med om. Jag hade nog blivit riktigt rädd om mitt ben såg ut sådär. Nu har jag också fått vara ut och lufta mig. Fyllde jämt och var på kryssning i Karibien. Första gången jag var längre bort än Europa, vi var på världens största båt "Harmony of the seas" och jag hade väntat mig köer och trängsel ombord då den tar över 5000 pers, men allt var så bra organiserat så det märktes knappt att det var mycket folk. Mest japaner och amerikaner var det ombord. Servicen och allt var helt sagolik, vi var iland på Haiti, Jamaica och Mexiko, men där blev man minsann lurad vart man än gick, både av taxichaufförer och försäljare. Kändes lugnast när man var var ombord faktiskt. Ha en trevlig jul och hoppas du hinner blogga lite också när andan faller på/ Helena
Siddubarra ingen dålig luftning för dej. Var ni en vecka ombord? Lennart har ju jobbat på kryssningsbåt som gick på Karibien och Medelhavet, så han är inte så sugen på att kryssa och jag skulle känna mig som en riktig lantnolla på en sån.
Visst blev jag rädd över såret och ändå var fotot taget när det började torka upp. Skämdes att gnälla över ett sår. Men 'små sår och fattiga föräldrar skall man inte förakta'.
Nu är det bara en svag rodnad kvar.
Ha en trevlig jul du också...
Jo vi var en vecka ombord, men med resdagar var vi borta 10 dagar. Man kunde ha suttit och glott flera veckor på människorna ombord, herreminje vad många olika typer det finns. Det fanns allt från rika finfruar med diamanter stora som vindruvor till gubbar och tanter som var så tjocka att de knappt rymdes att sitta på en vanlig stol. Nä, jag säger bara det, borta bra men hemma bäst. Nästa resa tror jag går till Kroatien i höst. Av de bilder jag sett från Kroatien är det så vackert där. / Helena
Men herrigud vad typiskt det stället! Var och en måste ju vara sin egen läkare här, det är bara så... Hälsar Åsa
Skicka en kommentar