Oj vilka upplevelser!!!

När vi for vidare genom Österrike mot Tyskland var det många långa tunnlar som skulle passeras. Dom tar också en avgift för dem 11 €, men det förstår man att det har kostat mycket att ta sig igenom så stora berg. Så skulle vi söka upp stället där man kunde stå för att besöka örnnästet. Vi kom lite fel först. Men sedan stod vi på en plats att det kunde gå att ta bussar dit. Vi gillar ju att försöka ta oss fram kommunalt. Först 2 bussar och så slutligen den som tar upp folket till örnnästet. Kunde faktiskt inte fota den turen för jag var helt paralyserad! 

Herregud vad brant upp det gick och vi slickade bergsväggen och stupen på andra sidan. Just innan vi var uppe började jag grina. Kan inte förstå mej på folk som satt och åt. Sade till Lennart att han där kommer dom att hitta död med bröd i halsen...

Men upp kom vi.

Så här såg det ut när det byggdes för Hitler. Sedan efter kriget så sprängdes det mesta för det skulle inte få finnas kvar och påminnas om kriget.

Så här ser det ut idag. En massa restauranger både ute och inne. När vi klivit av bussen gick vi en genom en tunnel till en hiss som rymde många pers. Den tog oss 125 meter upp till detta hus.

Utsikt från toppen. Kameran kan inte berätta allt.

Men som ni ser, vi var ovanför regnbågen.

Det här var våra grannar i natt.

I dag skulle vi besöka en saltgruva som vi läst om att skall vara en upplevelse, och det var det!

Här har vi fått på oss skyddskläder, antagligen för dom hisnande slädfärderna eller för att det alltid är 10 grader inne i gruvan, sommar som vinter.

Här får vi sätta oss grensle över en stock och hålla in armar och ben när tåget körde in i smala tunnlar. Arbetarna åkte in och ner i gruvan på dessa.

Så åkte vi över en sjö,i en låg båt det är berget som syns ovanför huvuden. Det var ett så fint ljusspel med musik när man gled fram i den.

Vi tog oss även fram gående i smala tunnlar och så visades en film om hur allt startade och filmen fortsatte vid olika stationer. Verkligen smart upplägg.

Två gånger åkte vi släde ner i en rasande fart. Jag var livrädd att min fot skulle fastna nån stans. Men det var bara att bita ihop och följa med. Läste att från 5 års ålder får man följa med på dessa turer, och kan en femåring så måste väl jag klara det hade jag resonerat.

 Här trodde jag verkligen att jag skulle möta döden. Lennart ville att vi skulle fara och handla när vi kom därifrån. Men jag satt i chocktillstånd länge efter detta. Han fick vänta tills jag hämtat mej. Men vill inte ha det ogjort, Vilken upplevelse! Allt blir väl bara blahablaha efter det här.