Fast mest bara strunt!
Den här arsenalen med mediciner hade jag med mej hem från Uppsala. Pinex är värkmedicin som jag nu bara tar nån ibland, högst en till natten. Morfinet tog jag dom två första dagarna, så nästan fulla asken är kvar. För att man äter morfin blir man trög i magen så då fick jag den lilla gröna som är starkt laxerande som jag skulle ta tio droppar på kvällen. Så den flaskan är också nästan orörd.
Den stora flaskan var också nåt laxerande jag skulle ta på morgonen för att jag åt morfin. Så till slut 14 sprutor med Klexane och dom måste jag ta kuren slut. Så min mage börjar igen få alla regnbågens färger.
Så är det nån som lider av förstoppning välkommen att hälsa på!
Så till naturens grymhet. I december lämnade min svanfamilj viken när isen lade sig. Igår kom dom tillbaka när isen försvann. Men nu hade dom bara tre ungar kvar! Så dom andra tre har väl gått åt till föda för nån annan. Fast jag vet att dom förorenar viken med sina stora skitar så kan jag ändå tycka det är vackra fåglar och inger ett lugn när dom glider fram. Få se om dom här tre blir bortstötta i vår när mor och far börjar fria igen och dags för nytt bo.
Nu har det gått en vecka sedan operationen och nu måste jag försöka stå ut en vecka till innan jag får bort stygnen och blir ompaketerad igen. Men det kliar och skaver nu, så jag längtar.
3 kommentarer:
Min son hälsar att du skall ta sprutan i benet. Känns inte lika mycket o blir inte samma blåmärken. Krya på dig! Pia
Du var då välrustad för hård mage. Tur att det finns böcker och TV att tillgå så tiden inte blir så lång för dig. Sen bor du ju så att du har underhållning av djur och natur också förstås.
God bättring, Helena
Tack för tipset Pia. Fortsätter nog i magen för det finns en stor valk att sticka i. På unga pojkar med magrutor är det nog bäst i benet.
Helena: Tack, har tur med det att det är vackert runt om. Och att jag kan rulla ut o sitta i solen. Tänk om man bodde några trappor upp utan hiss. Då levde man verkligen som en fånge.
Skicka en kommentar