Här var vårt hotell. Vårt fönster längst till höger från den blåa balkongen.
Jean del Valette och Lennart. Den förste räddade Malteserna från turken Suliman på 1500 talet därefter fick han ge sitt namn till staden Valletta.
Även Riddare med det rödvita korset stred för Malta.
Här skjuts det salut som det gjordes på 1800 talet när Malta hörde till England.
Vår utsikt på morgonen där vi intog vår frukost från takterrassen på hotellet.
Nu har vi tagit oss till en stad som heter Rabat och där finns St Pauls Grotta.
Och även Katakomberna där folk gömde sig för fiender som anföll ön. Vilken mardröm för de stackars människor, bara gångar ner i underjorden.
En båt vi åkte med. Det var en uppfriskande tur, från den ena sidan Valletta hem till vårt hotell.
Där uppe vid träden var vårt hotell och det mörka höga smala byggnaden var en hiss vi kunde åka upp med. För nere vid kajen fanns det många restauranger som vi besökte på kvällen. Men när vi skulle hem på kvällen var hissen avstängd, då jäklar var det bara att gå. 137 trappsteg och en väg som lutade starkt uppför i 1,5 km. Men det kändes skönt sedan när man fick luta sig i sängen...
Hela staden är byggd av den här gula stenen och murar mot sjön där fienderna anföll.
Svänger man blicken mot andra hållet in mot stan var det trånga gator som man knappt kom fram på som gående, där bilarna skulle fram. På måndag var det tydligen tvättardag för då hängde kvinnorna ut tvätten på tork överallt. Men det fanns några stora gågator utan bilar men dom var fulla av klädstånd och andra prylar. Så det fick man ingen överblick av att ta kort, det blev lika svårt att ta sig fram där som på bilgatorna.
Man uppskattar verkligen hur bra man har det när man ser hur folk måste leva och bo så trångt, men dom vet ju inget och skulle nog knappast trivas hos os. De skulle inte fatta att vi trivs i vår frihet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar