Långpromenad...

Med mina mått mätt. Det var en timmes stavpromenad. Synd bara att jag glömde att sätta på Runkeepern så jag skulle fått reda på hur många km det blev. Men jag får väl göra om den.
Sigge fick stanna hemma för jag tänkte försöka pumpa runt mitt blodomlopp ordentligt, var riktigt skönt svettig när jag kom hem. Fast nu kommer Sigge att bli utan sin kvällsrunda för nu är min fot trött och styv.

 Men hur skogen såg ut, det är riktigt mycket plockepinn efter höstens stormar. Här hade vi ett skidspår när man var ung. Så flickorna ville alltid skida nerför backen först och invänta mej när jag kom skrikandes nerför och alltid brakade jag in i en gran för mina skidor kunde inte svänga tillräckligt fort.

När jag blev äldre så red jag med Reykur mycket här, Han fick bra muskler att klättra uppför. Men även med honom hamnade jag in i en gran när han bara klev på för nära grankvistarna så dom skalade av mej från ryggen hans.

 Det här är åt andra hållet och nu skulle det inte gå att ta sig fram med häst här mera. Inte lär det bli upprett här heller. Det är kommunen som äger marken här och det ser för jäkligt ut.

Träderna som viker sig är så murkna så det är riktigt roliga formationer lite här och där.
 Som ni ser har vi alldeles lagom med snö, ett tunt vitt täcke som lyser upp. Ingen skottning än heller och det hoppas jag att det håller sig så hela min 'stilla vecka'. Förresten så har jag bara sex sådana kvar så det gäller att njuta.
Så nu skall bastun på, så kan jag berätta att vågen har varit snäll med mej och hoppat ett hack ner, så det sporrar en lite mer. Så mera raska promenader behövs...