Siddubarra!

Gamla hundar kan visst lära sig!
Det som hände idag är ett litet under, har aldrig kunnat gå på landsvägen med Sigge för han skall försöka stoppa alla hjul som rullar förbi honom och det blir så stressigt att gå med honom där.
Fast idag gjorde jag ett försök att gå Kommunrundan med honom. Tänk, han tittade inte ens på bilarna som susade förbi oss.

Det kändes som en stor seger så nu kan vi gå den rundan flera gånger eftersom min fot börjar kännas bättre att gå med. Klart lite ömt är det men inte längre smärtsamt.
Kanske det är den nya salvan som jag fick av Monika som kommer från Sri Lanka och botar det mesta. Smörjar in foten varje morgon innan sockan åker på.

 Så för min del kan det bli längre sträckor att gå nu, men Sigge skall nog inte gå så långt för det är nog ålderdomen han känner av och vill inte slösa den på rullande däck mera.

Nu är det bara att vänta in natten och se hur blåsigt det blir här. Det är bra att dom varnar ordentligt det gör inget om det sedan bara blir en fis i rymden.

Men möllan viftar på bra nu, stackars Lennart som inte får vara hemma och hålla koll på nerladdningarna. Han är mest hemma när det är stiltje...