Vissa dagar känns det som det går åt rätt håll och vissa som jag tagit nåt steg tillbaka. I går natt måste jag ta för första gången en Panadol för att få somna. För då värkte det i den ordentligt. Berit trodde det berodde på det dåliga vädret som var i antågande.
Har lämnat bort stöveln nu, och även varit ut på två cykelturer. Men när jag går på mina rundor med Sigge behöver jag stöd med kryckan. Inomhus funkar det utan den. Fast det ömmar i den och det undrar jag hur länge det skall ta innan det börjar kännas bra. Styv och stel får jag räkna med att den blir men det behöver inte ta ont längre tycker jag.
Tre månader sade ortopeden att man får räkna med att det tar. Det blir det den 18 juni. Så nu hoppas jag på den dagen...
Tänk! Jag som trodde att den här skulle gå mycket lättare än knäoperationen. Den tog det två månader så var den så gott som bra. Bara stelheten som man tränade upp efterhand. Det har varit mindre smärtsamt förstås med foten.
Nåja det är bara att vänta och stå ut. Nu börjar det klarna upp på himmelen efter att det kommit 15 mm välbehövligt regn idag.
Fast vissa prognoser lovar ännu mer regn i natt och även åska. I morgon vet vi...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar