För det var vid nyåret som jag började känna att allt inte stod rätt till i min fot. Men man hoppas ju att de är nåt som går över. Men icke heller, här har det smugit sig på i sakta mak.
Värst blev det när jag trodde jag skulle kunna plocka alla svampar och bär i skogen.
Då tog det stopp!
Har levt på hoppet att det skall bli bättre men nu gick det inte längre. När vi var till Värmland och vi besökte vissa schoppingcenter (läs typ Biltema) kände jag att hur i herrans namn skall jag klara Milano i helgen??
Därför satte jag mej på hälsocentralen med stickningen i högsta hugg. Fick vänta 1,5 h innan jag kom in till en läkare. Då frågar han mej vad tror du det är? Det har jag väntat att du skall förklara för mej svarade jag, tänkte inte ge honom några ledtrådar.
Då började han känna och klämma och till slut sade han du har problem med dina leder eller hur.
Klart han luskat i min journal före.
Det slutade med att han gav mig en kortisonspruta i foten så jag skulle klara Milano i helgen och så fick jag nya värkmediciner som skall vara skonsammare för magen.
Nu äter jag dom ett tag för det är inflammatoriska och hoppas det skulle räcka med det. För jag vill inte ha tillbaka mitt magsår.
Nu känns det en aning bättre och så hoppas jag att allt är bra på torsdag morgon när det bär v till Milano. Kanske jag inte slår klackarna i taket där men nästan i alla fall.
Casandra och Tommy skall bo här och sköta om Sigge på det bästa tänkbara sätt.
Så snart mycket snart skall jag börja packa för nästa tripp.
Och jag tänker glo ohämmat på folk för snart sitter jag här hemma hela hösten och vintern igen medans Lennart roar sig med Grace...
2 kommentarer:
OJ vad din fot ändrat form...O dina 2 mellantår har ju ändrat riktning ordentligt..inte kul.
OJ vad din fot ändrat form...O dina 2 mellantår har ju ändrat riktning ordentligt..inte kul.
Skicka en kommentar