I dag är det ett år sedan Reykur förolyckades, det är svårt att tänka på det.
Nu skulle jag ha hur mycket ork att rida honom igen. Nu kan jag bara gå med Sigge på våra skogsstigar där Reykur och jag tog oss fram och då saknar man honom ännu mera.
Bilden av honom är en tavla som Pernilla målat av honom och den hänger ovanför min säng och där skall den hänga så länge jag sover i den sängen...
1 kommentar:
Oj, Inger, det visste jag inte...
Känner med dig, tänker på dig och minns din glädje över Reykur.
Kram från Nina
Skicka en kommentar