Den här mattan har jag sparat på i åratal, bara för att jag minns när jag vävde den. Det var i sjuan och jag blev förpassad till vävrummet för jag nojsade tydligen för mycket inne på handarbetstimmen.
För handarbetslärarinnan och jag kom inte överens så bra.
Men jag tyckte mattan blev jäkligt fin. Men ikväll slutade den på soptippen i Bengtsböle.
Vissa saker är svåra att slänga bort, skulle velat stå där och sucka vid conteinern men det var så mycket folk där så det var bara att slänga ner den med många andra gamla trasiga trasmattor.
Och gå vidare...
3 kommentarer:
Mattan är mycket vackrare än min, som Mor Lea tyckte var fin. Oj vad tror du handarbetsfröken tyckte om mej. B.
Och var är din matta? Bara undrar...
Kanske i stora huset. B
Skicka en kommentar