fredag 18 september 2009
Död mans kista!
Det är det absolut.
I går baxade vi ner den från vinden och hur länge den stått där vete gudarna.
Och även när den kom dit, jag har inget minne av den kistan från min uppväxtid.
Rysligt gammal är den, så vi reparerade den med lite järnbeslag på locket och Lennart hade några små rostiga spikar som han kunde spika fast dom med, sedan hade jag lite röd bets som passade i färgen för locket saknade färg men sidorna o frampartiet såg ut så där så vi låter det vara så.
Man skall ju akta sig för att förnya gamla saker, för tänk om den där Ernst med tyskt efternamn kommer och ser all 'patina' på kistan så faller han i trans...
Nu skall vi ha den till vedlår vid 'Camina' i uterummet. Vi måste hålla veden borta från Sigge annars ligger han och gnagar så vi får stickor i fötterna. Han är van från byggtiden att smula sönder virke...
Nu brummar grävskopan utanför så jag måste ut och dirrigera lite när han nu kommit igång med lite tomtplanering men mycket mycket återstår.
ha en trevlig helg på Er!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Märkligt det där med Sigge. Syster Bella har flisat otroligt mycket ved under tiden som vi renoverat och byggt till. Hittar hon en träbit ute så ska den bäras in och bearbetas. Så det är något dom har i generna tydligen./Eva-Len
Skicka en kommentar