Ja, det kan jag göra nu...
För alla är det inte en självklarhet.
För er som undrar hur det har gått med min mathållning så kan jag berätta att det går bra. Är inte längre så nitiskt med maten men äter inte socker och vitt mjöl. Alltså inget godis än möjligen mörk cholkad nån gång men dom gångerna har oxå minskat.
Ljust bröd äter jag inte heller, på morgonen nån mörk rågbrödsskiva.
Ser till att jag äter en stadig frukost antingen gröt o ägg eller bacon o äggröra.
Kaffe med sockerfria skorpor kan det bli på dagen och än tycker jag inte om skorporna utan tar dom lite som bukfyllnad...
Nu är det lättare också att inte äta så stora portioner och så lider jag inte av den djävulska hungern som jag hade tidigare.
Äter inget efter middagen heller och det går mycket bra att vara utan kvällsmålet som jag alltid tog förut innan jag lade mig.
13 kilo på snart 6 månader har jag minskat och det är helt otroligt för mig!
Och som sagt kan jag sitta med benen i kors, det är en helt otrolig känsla.
Att jag kan fara ut och röra på mig med 'Karin' är nog en stort plus, märker att kondisen har blivit mycket bättre. I går kväll ner Lennart var med ut och cyklade hade han svårt att hänga med när jag la i treans växel och drog i väg...
Så viktmässigt är jag nere på 1995 års modell alá Inger. Men tänker kämpa vidare ner till 1980 talet!
5 kommentarer:
DUKTIGT! HEJA HEJA!!!/pålle
Bravo! För mig är du årets kvinna! Stor kram, Mirke
Du får skicka ett foto för jag börjar bli orolig att jag inte längre känner igen dig ifall jag möter dig på vägen. Nu kom jag också att minnas när jag träffade dej första gången och du hade sånt sjå med att äta ägget rätt. Var det så att gulan for i soporna eller var det vitan du inte åt? With love! - Anki
Då hojtar jag till ,det var gulan som jag åt...
Hur kan du sitta så længe med benen i kors?
Skicka en kommentar