Knallar på...

Inte mycket att skriva om, men man känner tvånget som det står i inledningen om mig att jag är 'tvångsbloggare'.
Det var Pernilla o Casandra som gjorde den här bloggen och sade åt mej
-nu börjar du blogga...
Gud hjälpe mej tänkte jag det här klarar jag aldrig av!

Nu har jag satt min egen press på mig att jag skall försöka skriva nåt varje dag.
Och mitt liv är ju inte så intressant så därför försöker jag pigga upp er med någon vits ibland.
Fattar ni dom inte så beror det på att ni har inte samma humor som mej.

Det som hänt idag var att vi har börjat 'gipsa' som dom säger i byggbranchen.
Med andra ord gipsskivor på väggarna när nu alla eldragningar är gjorda.
Så nu börjar det likna rum och så har jag eldat i min smalspis 'Vicke' oj vad det går bra. Det är nog en bra grej tror jag...

När Lennart uträttade ärenden på staden var jag upp till Lilian en stund idag. Men då hade hon just kommit från operation, dom satte matslangen direkt i magen. Så hon var mer trött en vanligt. Hon nickade svagt när jag frågade om hon visste vem jag var och att jag satt med henne en stund.
Men hon ville sova så jag går dit nån annan dag, kanske hon får bort kanylen i morgon. Men få se hur det går med pratet hon som alltid har varit så verbal?

Det är tur att vi inte vet vad som väntar oss i framtiden...
Men nu vet jag att betapet väntar på mig.
Ha det bra....