Lite varje dag...

 Så minskar det på huset, i allt elände som Coronan ställt till så får vi mycket gjort. Annars hade vi väl flängt runt om i världen.

Nu har vi fått ner det första och lägsta taket i salen, förr i världen skulle det vara högt till tak och det är det som skymtar ovanför. Så opraktiskt för dom som levde då. Måste elda som tusan i sina kakelugnar för att hålla värmen. Och ingen isolering fanns det heller, lite mossa och sågspån. Så när han hade rivt det klart städade jag upp rummet. Vill hålla efter så mycket det går.

Så kapas det i bitar och vi håller vårt eget hus varmt med riv-virket. Vi måste skydda oss väl med både munskydd, skyddsglasögon och hörselskydd för det dammar som tusan, från spånskivor och gammal isolering.

Mycket battingar som skall tas bort ännu, så vi har mycket kvar att elda upp. Men! Mannen tar vara på dom längsta och finare battingarna för det skall han ha till att resa upp ett traktorgarage! När han skall få tid till det undrar jag!

Här händer väl inte så mycket, verkar som covid 19 har lugnat ner sig på Åland nu har vi haft 116 fall sedan i våras, tror en person måste ligga på sjukhuset. Ingen samhällsmitta för dom är duktiga på att spåra upp dom som är sjuka och oftast har dom kommit hem från Sverige eller Helsingfors. Så var det några Ester som jobbar på en fiskodling i skärgården som kom hem därifrån, gick på kaffekalas och smitta många öbor där. Men nu är det lugnt på den fronten.

Men vi är alla noga att bära munskydd eller visir när vi rör oss ute bland folk. Har sett många som är sååå noga så dom har munskyddet på när dom kör bil ensamma. 

Så måste jag bara få visa barnbarnsbarnet Moniz igen. Nu har hon lärt sig krypa och är 7 månader och så otroligt lik sin far.

Som här när Casper är i samma ålder, så roligt att få följa  henne. Men Casper var en lugn och tålig baby medan Moniz vill ha fart och att det skall hända nåt hela tiden. Så det är tur att man bara behöver titta på...

så knallar Januari på med god fart...

 

Här håller vi oss mest hemmavid, för nu tycker jag det har blivit lite för många smittade här med covid 19! Nu har det gått snart två veckor sedan alla studerande har varit hemma, så nu skall det väl ha brutit ut på dom som hade smitta med sig hem. Det lär ju ta en vecka efter man blivit smittad tills man blir sjuk. Vi har verkligen fått lära oss nytt sätt att leva.

Vi måste även göra ett uppehåll i boulen för fram till den 17 januari får vi inte samlas mer än 10 pers i vår hall. Så då skjuter vi upp boulandet och hoppas på godare nyheter.

När vi far och handlar har vi munskydd eller visir och det har alla andra också, så jag tycker vi är riktigt lydiga här på holmen.

Men dagarna går ändå för vi är ute och river i huset varje dag och så sågar vi alla battingar och bräder till mindre bitar som eldas upp i pannan, så det gamla huset kommer att hålla oss med värme hela vintern och säkert lite till med. För någon riktig kyla har vi inte än. har hållit sig runt nollan och nån enstaka minusgrad.

Nu när stockarna börjar komma fram ser man hur det är mossa mellan dem. Så det har gått åt lite sånt. Säkert var det kvinnor och barn som fick gå till skogs och plocka den. Så nu är den över 110 år.

Så ser man när dom byggde huset så fanns det inte tapetklister, för här har dom spikat fast tapeterna direkt på stocken med nubb.

Nu börjar det öppnas upp ordentligt. Mannen kämpar med innertaken som sitter som faen! Han har redan sträckt en muskel i höger arm så jag ser att han bryter mest med vänstra nu. Nu är det bara två tak kvar för honom att få ner. Sedan skall dom gamla taken ner också men det är först att dra bort spännpappret och då ramlar det ner både mossa och råttskit. Sedan är det takbräderna som skall ner och så småningom skall han upp på vinden och ta bort golvet där. 

Men innan det skall dom gamla fönsterna på övre våningen bort. Här kommer en nytagen bild av huset som det ser ut just nu...

Så det är mycket kvar, all yttre panel skall vi också försöka slita bort innan allt skall omkull. Så hans arm kommer att värka många gånger än...